Advokatlaget förklarar

Vad är ett åtal?

När någon har begått ett brott är det polisen och åklagarens uppgift att utreda gärningen. Åklagaren har då möjlighet att hålla kontakt med brottsoffer, den brottsmisstänkte och eventuella vittnen.

Åklagaren har i detta skede ett nära samarbete med polisen. När åklagaren har fått tillräckligt med information gällande brottet och gärningspersonen skickar den in en stämningsansökan till tingsrätten, där den anger vem som är misstänkt för brott och vilket brott den misstänkte har begått. I stämningsansökan förklarar åklagaren noggrant hur brottet har begåtts och framhåller också vilken brottsrubricering brottet ska ha, alltså vilken typ av brott som har begåtts. I Sverige har åklagaren i princip åtalsskyldighet om ovan nämnda villkor är uppfyllda. Detta stadgas i 20 kap. 6 § rättegångsbalken.

Det är i stämningsansökan som åklagaren framställer bevisningen den vill använda sig av för att bevisa att det aktuella brottet begåtts av den misstänkte. Bevisningen kan vara i form av skriftlig bevisning så som journalanteckningar, muntlig bevisning i form av förhör och teknisk bevisning i form av övervakningsfilmer och bilder. Därefter kan åklagaren väcka åtal, ofta allmänt åtal.

För att kunna väcka åtal krävs att den bevisning som framställts i stämningsansökan är tillräckligt stark, en fällande dom är något som åklagaren ska kunna förvänta sig efter att ha framställt all bevisning. Skulle det vara så att åklagaren finner bevisningen vara för svag, trots att ett brott begåtts, kan den välja att inte väcka åtal, just för att åklagaren inte kan se en fällande dom framför sig.

När åtal väckts leder det till rättegång i domstol. Åklagaren ska då bevisa framför rätten att den misstänkte begått ett brott, med hjälp av förhör med den misstänkte, experter och vittnen. Detta för att ge domstolen en så klar bild av händelseförloppet som möjligt. Om den tilltalade är misstänkt för ett mindre allvarligt brott och den erkänner, kan åklagaren på egen hand döma ut böter, vilket kallas strafföreläggande. Blir detta aktuellt leder åtalet inte till rättegång i domstol.

Den misstänkte kallas efter åtal väckta för tilltalad. I flera fall har den tilltalade rätt till en offentlig försvarare för att få hjälp att föra sin talan under rättsprocessen. Den som är brottsoffer i rättsprocessen kallas målsägande, vilken i vissa fall kan ha rätt till ett målsägandebiträde.

Vad är allmänt åtal?

Ett allmänt åtal innebär att åklagaren för talan för det allmännas räkning. Ett sådant åtal kräver inte att brottsoffret själv har varit den som anmält brottet.

Vad är enskilt åtal?

I dem fall åklagaren inte väljer att väcka allmänt åtal, kan den berörda privatpersonen välja att själv väcka ett enskilt åtal. Detta är möjligt så länge tingsrätten inte finner stämningsansökan “uppenbart ogrundad”. Denna möjlighet att väcka åtal själv som privatperson stadgas i 20 kap. 8 § rättegångsbalken. Ärekränkningsbrott kan inte åtalas av åklagare på egen hand, utan kräver samtycke av den som brottet riktade sig mot.