Vårdnad, boende, umgänge

En av de vanligaste typerna av familjerättsliga tvister vid skilsmässa eller separation är tvister som rör frågor om barns vårdnad, boende och umgänge. Utgångspunkten vid dessa tvister är vid tvister om vem som ska ha rätt till boendet som tidigare varit gemensam. I sådana fall måste en domstol besluta att den part som har bäst behov av bostaden ska få kvarsittanderätt.

Beträffande barns vårdnad och umgänge ska en domstol besluta med utgångspunkt utifrån barnets bästa och ta hänsyn till barnets behov av nära kontakt med sina föräldrar – och inte föräldrars behov av nära kontakt med barnet. En vanlig utgångspunkt vid bedömningen av barnets bästa är att det bästa för barnet är att föräldrarna kan komma överens i fråga om umgänge- och vårdnadsfrågor. Som förälder kan man dock ofta uppleva att den andre föräldern har en annan syn på vad som är bäst på barnen. I dessa fall inleds ibland en vårdnads- och umgängestvist vid domstol.

Barns vårdnad, boende och umgänge

Enligt lagen om barns vårdnad, boende och umgänge ska barnets situation delas in i tre aspekter. Två föräldrar kan ha antingen en gemensam vårdnad eller en delad vårdnad. Den som har vårdnaden om ett barn, kan bestämma var barnet ska bo, gå i skola under den tiden som barnet är under 18 år, tills barnet blir myndigt. När det kommer till barns boende så kan barnet bo delvis hos båda föräldrarna eller bo hel och hållet hos den ena föräldern. Om barnet bor stadigvarande hos den ena föräldern bör barnet träffa den andra föräldern, som inte har barnet boende hos sig.

När rätten sammanträder för att avgöra i en vårdnadstvist är det dessa tre aspekter som domstolen bestämmer om ett barn; alltså barnets vårdnad, boende och umgänge. Barnet kan alltså antingen bo stadigvarande hos den ena föräldern, eller bo halva tiden hos den ena och andra halva tiden hos den andra föräldern. Om barnet bor stadigvarande hos den ena föräldern, har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern. I båda dessa fall kan vårdnaden av barnet delas mellan de båda föräldrarna, eller så kan den ena föräldern ha ensam vårdnad, men ändå har barnet rätt till umgänge med den andra föräldern.

Detta har tyvärr vänts till att det mer handlar om vad föräldrarna har rätt till gällande barnet, och mindre om vad som är rätt för barnet. Här gäller det att domstolen verkligen tar till vara barnets rättigheter, och barnets bästa och låter barnets röst bli hörd.